Varför jag anser att du bör rösta på Vänsterpartiet

Här kommer mina högst personliga åsikter om varför jag tycker DU ska rösta bort alliansen och rösta på Vänsterpartiet!

Vi tar det i några steg så får vi se hur länge du håller med mig. Ju längre desto bättre.

1. Först och främst tycker jag att det är viktigt ATT du går och röstar. Att få rösta är inte självklart i alla delar av världen, därför tycker jag att vi utnyttjar vår rättighet att rösta.
   Och om du inte röstar så tycker jag inte att du ska gnälla över att samhället ser ut som det gör nu de kommande fyra åren.
   Även om just DIN röst inte kommer avgöra valet så är ju finessen att om vi är många som vill förändra samhället så går det. Att rösta är ett sätt.
2. Rösta på vad du vill utom SD (eller andra rasistiska småpartier). Troligen är du inte rasist utan du tycker att något är fel i samhället idag. Du kanske är arbetslös eller på annat sätt känner att du inte får dina behov tillgodosedda. Då är det lätt att försöka hitta enkla lösningar. Som att det är invandrarnas fel att du är arbetslös.
   Fast om du tänker efter så kommer du säkert inse att det inte är invandringen som är orsaken till dina bekymmer. Det är nermonteringen av välfärden som skett de senaste åren.
   FAS3, personalnedskärningar i välfärden, allmän visstidsanställning, bemanningsföretag… Och dessa saker kan ju inte invandrarna lastas för. Rikta ilskan dit den bör riktas, mot regeringen! Och då är ju faktiskt en röst på SD det dummaste du kan göra eftersom de röstar med regeringen i 9 fall av 10.
3. Vilken för oss till nästa punkt: Rösta bort regeringen Reinfeldt! Som jag ser det så handlar det här valet om ett val mellan girighet/egoism eller solidaritet/omtanke. Vilket samhälle vill du ha? Kommer du rösta efter vad som är bäst för just DIG eller vad som är bäst för oss alla? Alliansen har en politik som handlar om att göra livet bättre för dig som redan har. Har du jobb ska du få jobbskatteavdrag. Har du välanpassade barn så kan du välja skola (om du orkar sätta dig in i den cirkusen). Är du inte allvarligt sjuk så kan du få snabb hjälp var du vill. Har du pengar så blir det ännu billigare med RUT- och ROT-avdrag. Vill du starta ett företag är det enkelt och du kan bli sponsrad av staten genom billiga ungdomar eller få pengar för att ta hand om några FAS3are.
   Men om du är arbetslös, sjukskriven eller har det svårt på nåt annat sätt så har de gjort livet värre för dig. Om du vill rösta för ett solidariskt samhälle som värnar om de som behöver hjälp så tror jag redan du valt den rödgröna sidan.
   Men om du tillhör ”plånboksröstarna” dvs att du röstar för det du själv tjänar på skulle jag vilja att du tänker ett steg längre.
   Alla kan bli arbetslösa eller sjuka, hur vill du att samhället ska behandla dig då? Närmar du dig pensionsåldern, hur vill du att samhället ska behandla dig när du slutat jobba? Hur vill du att skolan ska ta hand om dina barn om de får några svårigheter?
   Eller se dig om på dina barn, syskon eller föräldrar. Du kanske har ett jobb och får jobbskatteavdrag på 1500kr/månad och det blir du kanske glad över, men vad händer om dina barn är arbetslösa och inte får någon inkomst/försäkring? Då lär det kosta dig mer för att de ska klara sig än de 1500kr du får varje månad?
   Eller har du vänner som du vill göra roliga saker med, men de tackar alltid nej fast de egentligen skulle vilja följa med till fjällen? Eller gå ut och äta? Jaha, kan även ens vänner vara arbetslösa/sjuka…
   Så även om du vill rösta egoistiskt, tänk ett steg längre så att dina barn och vänner har möjlighet att göra saker tillsammans med dig. Så rösta rödgrönt oavsett om det är av ideologiska eller egoistiska skäl.
4. När det sedan kommer till de rödgröna så är ju då frågan vilket parti en ska rösta på. Jag tycker att det finns många skäl till att rösta på Vänsterpartiet. Det kanske viktigaste skälet är att en röst på Vänsterpartiet innebär en regering utan borgliga partier! Det skulle kännas väldigt konstigt att rösta på S eller Mp och få Björklund som utbildningsminister…
   Och Vänsterpartiet är det enda partiet som vill förbjuda vinstuttaget i välfärden. Hittills har jag inte träffat på någon socialdemokrat som kunnat förklara för mig varför de tycker att det är så viktigt att behålla möjligheten till vinstuttag?
   Med Vänsterpartiets förslag så finns möjligheten att driva företag i bolagsformen Svb som innebär att du är ett inte vinstdrivande företag. Så idéburna organisationer som vill fortsätta driva verksamheten för att de tycker att verksamheten tillför samhället något kan fortsätta ändå.
   Det kan även vara lämpligt för övertygade socialdemokrater att taktikrösta på vänsterpartiet för att på så sätt öka möjligheten att partiledningen lyssnar på sina gräsrötter och samarbetar vänsterut. För jag har inte heller fått något bra svar hur S tänkt få igenom sin politik inom arbetsrätt genom att samarbeta med Fp och C?
   Om du överväger att rösta på Miljöpartiet för att du tycker miljöfrågorna är de viktigaste så ska du nog inte stirra dig blind på partiernas namn. Även Vänsterpartiet har en väldigt bra miljöpolitik. Och jag tror inte att det går att få igenom en bra miljöomställning om vinstintressen får fortsätta gå före miljöfrågorna. Åter igen så är frågan vad Miljöpartiet förväntar sig få igenom tillsammans med Fp och C. En röst på Vänsterpartiet är en röst för miljön.
5. Sedan har vi Fi. Mycket i deras partiprogram låter bra. Inte så konstigt eftersom mycket redan är frågor som Vänsterpartiet driver. Men åter igen så handlar det om att de inte tycker höger/vänster-frågan spelar någon roll. Jo, det gör den. Det kommer inte att gå att få igenom någon feministisk politik utan att vi har en socialistisk politik. Vi uppnår inte jämställdhet genom att fler kvinnor får möjlighet att bli direktörer. Vi uppnår jämställdhet genom att arbeta mot de patriarkala strukturerna i samhället OCH höjer förbättrar villkoren för tex de anställda inom offentliga sektorn!
   Vänsterpartiet är ett pålitligt parti som kommer att driva frågor som gynnar feminismen. Vi har lång erfarenhet av samarbete i kommuner och landsting och där driver vi igenom en feministisk politik i praktiken. Och det kommer att vara självklart hur vi röstar, vi skulle tex aldrig rösta för en kristdemokratisk kommissionsordförande! Och jag har även funderingar kring hur partilojala eventuella riksdagsledamöter kommer bli? Om en vi kommer överens om en kompromiss som går emot partiprogrammet, kommer alla ledamöter sluta upp bakom den?
   Sedan har vi det här med taktikröstande och 4%-spärren som det går att vrida och vända på hur länge som helst åt båda hållen. Jag grundar min uppfattning på att det är väldigt svårt att komma upp i fyra procent. Jämför med Junilistan och Piratpartiet som båda har gjort bra val i EU-parlamentet, men ändå inte lyckats komma in i Riksdagen. Jag tror att det är säkrast att rösta på Vänsterpartiet.
   Men det avgörande är att Vänsterpartiet har den bästa politiken och har visat sig vara ett pålitligt parti.

Vem ska en hålla på när inte Sverige är med?

Nu börjar det dra ihop sig till herr-VM i fotboll. Och Sverige är inte med, så jag tänkte göra en liten enkel guide till vilket lag du kan hålla på i stället.

LIKHET

Enklast kanske är att hålla på Colombia för dom är också gula och blå. Det blir lätt att komma ihåg, ni kan säkert använda samma halsdukar som ni brukar. Åtminstone om ni viker dom lite kreativt så emblemen inte syns.

För er som inte vill hålla på och oroa er för att texten Sweden ska synas på era halsdukar och flaggor så får vi hitta en annan lösning.

DEMOKRATI

En vill ju naturligtvis hålla på ”the good guys” och därför kan vi titta lite på demokrati-indexet för att se vilka som är lämpliga kandidater.  http://www.worldaudit.org/corruption.htm

I sådana fall är det Schweiz ni ska hålla på för de placerar sig högst av länderna som deltar. Möjligen kan Holland, Australien, Tyskland, England eller Belgien också gå bra. Schweiz hade dock en folkomröstning tidigare i år där de röstade mot ”massinvandring” så det känns ju inte så kul att hålla på dom. Och Australien med sin invandringspolitik som får Billström att verka helylle. Och Tyskland som röstade in en nazist i EU-parlamentet och England där UKIP blev största parti. Holland och Belgien skickar också rasister till Europaparlamentet. Nej, det kanske inte är så lätt att hitta några good guys. Fast ur ett demokratiperspektiv bör du i alla fall undvika Kamerun, Nigeria, Iran, Honduras, Elfenbenskusten och Ryssland. Dom hamnar långt ner på listan.

RIKEDOM

Då provar jag istället basera det på vilka länder som är fattiga! Den informationen har jag tagit från http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(PPP)_per_capita

Vill en hålla på dom fattiga (och det vill man!) så ska en hålla på Elfenbenskusten! Fast dom ska jag ju inte hålla på av demokratiskäl. Nåja, jag letar vidare i listan. Kamerun, Nigeria, Ghana, Honduras och Algeriet. Hm, Kamerun, Nigeria och Honduras dyker upp här också. Undrar om det kan finnas något samband mellan fattigdom och bristfällig demokrati…
Ghana och Algeriet verkar i alla fall klara sig. Bra där, två bra kandidater tydligen.
För mina eventuella borgliga läsare så gissar jag att ni vill hålla på framgångssagor så därför rekommenderar jag er att hålla på följande rika länder: USA, Schweiz, Australien, Tyskland eller Belgien.

HBTQ

Efter problemen under OS i Sochi så är det bäst att vi kollar hur länderna ställer sig till samkönade äktenskap så vi inte råkar sitta och heja på några homofober.
Samkönade äktenskap tillåts i: Argentina, Belgien, Brasilien, England, Frankrike, Holland, Portugal, Spanien och Uruguay. Så dom blir PK-godkända. (USA och Mexiko har det inte i hela landet.)
Och se till att ni i alla fall inte sitter och hejar för mycket på Ryssland, Algeriet, Iran, Ghana, Nigeria eller Kamerun för där är det olagligt med homosexualitet! (Attans,där rök både Algeriet och Ghana…)

FOTBOLL

Okej, ni kanske tycker att en ska basera vad en håller på utifrån fotboll. Fast då är ju problemet om en ska göra som i mellanstadiet och hålla på dom som är bäst eller den lite mer hipster-aktiva hållpunkten att hålla på de som är sämst? http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/

För er som går på mellanstadiet är svaret enkelt: Spanien.
Möjligen så kan ni hålla på Tyskland, Portugal eller Brasilien. Fast nu kom jag på att mellanstadieregeln är egentligen att alla håller på något lag som var i final när en själv gick på mellanstadiet.
[Kolla gärna det med de ni känner (som inte själva bor på en ort med eget lag i högsta serien), mina bröders generation håller på Brynäs, Frölunda eller Leksand. Min generation håller på Färjestad, Björklöven eller AIK. De lite yngre håller på HV71 eller Djurgården. Ser ni något tema?]
Av den anledningen så kommer ju en del att hålla på Argentina, Italien, England eller Frankrike.

Fast det är ju bättre att hålla på en underdog, så här ska en istället hålla på Australien! Fast de kan få hård konkurens enligt FIFA av Sydkorea, Kamerun, Japan eller Nigeria. Andra tyckare talar även om Iran, Honduras och Costa Rica som nerstickare.

”Men det handlar ju om att de ska spela rolig fotboll!” säger du kanske nu. Okej, många mål är roligt har jag förstått. Och då är valet klart, Brasilien och Tyskland är dom enda länderna som gjort över 200 VM-mål!

Nu när vi är och naggar konservatismen i hälarna så kan jag även rekommendera att ni som tycker om ”riktig fotboll” utan en massa nya länder att hålla koll på kan hålla på dom som var med från början. I det första VMet i Uruguay 1930 deltog Argentina, Belgien, Brasilien, Chile, Frankrike, Mexiko, USA och Uruguay. För er som gillar nymodigheter så rekommenderar jag er att hålla på Bosnien, för dom har aldrig tidigare varit med i VM.

NÄRMASTE

När jag var liten och tittade på Tipsextra på lördagar med min pappa så frågade jag alltid vilket lag som var närmast Katrineholm, för jag ville vara lokalpatriot. När han inte kunde svara på om Arsenal eller Chelsea låg närmast så slog jag upp det i en kartbok och satt och mätte.
Vill en vara lokalpatriot så beror det lite var en bor i Sverige, men det kommer bli antingen Tyskland eller Ryssland. Varsågod att själva ta fram en kartbok och börja mäta om ni bor i östra mellansverige. (Glöm inte Kaliningrad.)

LYCKA

Jag tycker inte att det är fel att tänka att så många som möjligt ska bli lyckliga. Och då borde ju länderna med mest befolkning ta sig till final.
Så om USA och Brasilien möts i final så kommer 521 miljoner människor få se sitt land i final. Det är iofs bara 28% av VM-deltagarnas befolkning och bara 7% av världens befolkning… Hm, kan inte FN få vara med i VM med ett lag?

ANDRA SÄTT

Jag har alltid tyckt att det där med nationalism är både konstigt och dumt. Varför ska jag hålla på ett land bara för jag är född innanför dess gränser? Det känns lika logiskt att hålla på det land som gett oss flest bra författare. Det blir ju lite mer subjektivt då, men jag skulle vilja slå ett slag för England, Frankrike, Ryssland, Tyskland och USA. Inte så otippade länder kanske, men sätt er gärna en stund och googla författare från olika länder.

Eller så kan en titta efter vilka som har snyggast flagga.

Eller snyggast målvakt?

SLUTORD OM MELLANMJÖLK

Okej, det kanske inte blev så mycket klarare vilket land du ska heja på. Men eftersom vi lever i mellanmjölkens land där allt ska vara lagom så rekommenderar jag dig att hålla på något av de tre länder som inte alls blev nämnda i den här texten.

Även de medelmåttor som inte syns får inte glömmas…

 

PS: Ecuador, Kroatien och Grekland är det som är sådär lagom.

Mitt försök till #Mansfritt2014

Nu har det gått en vecka. Det är realistiskt så länge jag kommer att orka hålla koll ordentligt så därför stämmer jag av redan nu. Även om jag under 2014 kommer att vara mer uppmärksam på om det är män eller kvinnor som ligger bakom olika former av konst.

För er som missat så så är #mansfritt2014 ett projekt av Gustav Edman och hans projekt kan ni läsa om här: http://mansfritt2014.wordpress.com/

Hans #mansfritt2014

* Jag läser inte böcker skrivna av enbart män.
* Jag ser inga filmer, tv-serier eller pjäser regisserade av enbart män.
* Jag lyssnar inte på musik framförd av enbart män.
* Jag visar inga statusuppdateringar från män i mitt Facebook-flöde.
* Jag följer inga män på Twitter eller Instagram.

Själv så sa jag mig vara nöjd om jag lyckades uppfylla detta till 50%.

Så, hur har första veckan gått?

Böcker
100% Kvinnor (fast i ärlighetens namn har jag bara hunnit läsa ett kapitel och boken jag håller på med är skriven av Scarlett Thomas)

Film
13% Kvinnor (en film av åtta regisserad av en kvinna)

TV-serier
18% Kvinnor (något av en sensation faktiskt, trodde detta skulle vara den svåraste kategorin att komma upp i några procent alls men tack vare att Bones har några kvinnliga regissörer. Men att Bones kan räknas till en av de serier jag följer som har flest kvinnliga regissörer med sina 21 av 179 avsnitt är ett tydligt tecken på att den här behöver få uppmärksamhet.)

Teater
Ingen sedd årets första vecka

Musik
100% Kvinnor (här har jag gjort ett aktivt val och valt bort de Spotify-listor med män eller mansdominierade band. Tur att jag redan lyssnar på så många fantastiska kvinnliga artister, men svårt är det. Speciellt om jag vill lyssna på Ska…) 

Sociala Media
51% Kvinnor / 25% Män (den delen som är lättast att räkna är hur många jag retweetat på Twitter. Trots mitt medvetna val att retweeta kvinnor så är var fjärde RT av en man)

 

Vad vill jag ha sagt med det här? Egentligen bara bekräfta hur få kvinnor som får chans att komma fram inom musik- och film-industrin. Om ni säger (som jag själv) att ni visst lyssnar på kvinnliga artister nästen lika mycket som män och att ni ser filmer av kvinnliga regissörer så prova gärna en vecka utan Pearl Jam och Sherlock så kommer ni inse hur mansdominerad nöjesindustrin är…

 

Om hånet mot Bieber, Twilight och andra ”tjej-grejer”

Jag har tänkt en hel del på hånandet mot Justin Bieber, Twilight och annat som unga tjejer ofta tycker om. Det finns mycket som en kan kritisera. Men jag tycker tyvärr att det finns en tendens att förlöjliga unga tjejers intressen. De må vara bra eller dåliga, det är sånt som en får försöka påverka tjejerna i sin närhet så att de får bättre smak. Men det gör en inte genom att förlöjliga det som de tycker om. När det gäller tex Twilight så tycker jag personligen att det finns väldigt mycket i innehållet som går att kritisera. Men det är VÄLDIGT bra att unga människor läser. Och då spelar det ingen roll vad de läser. Varför motiveras Biebers konservatism som en anledning till att det inte går att lyssna på när flera andra ”accepterade gubb-musiker” ursäktas? Varför är det tjejernas idoler som anses vara dåliga för att de är en produkt?

Ett annat bekymmer som följer med detta är att all kritik mot det som de unga tjejerna tycker om gör dom än mer osäkra. Min tonårsdotter måste hela tiden hävda inför allt och alla hur än den ena eller andra artisten är SÅÅÅÅÅ dålig. Fast hon lyssnar på dom när hon är hemma. Måste vi försöka analysera sönder unga tjejers musiksmak? Kan de inte bara få slappna av från alla krav och bara få vara sig själva ett tag? Om de vill sitta på sitt rum och snyfta med i sånger så kan de väl få göra det. Om vi nu tycker att det är så viktigt att analysera tonårstjejers liv, kan vi då inte ta och koncentrera oss på det som är viktigt? Patriarkatet tex?

Utan att vara expert på Metallica så har jag fått intrycket av att James Hetfield är ett as med taskiga värderingar. Trots detta så skrivs det sällen långa inlägg om att de som lyssnar på Metallica är larviga… Jag är helt övertygad om att eftersom målgruppen är unga tjejer så får de utstå än hårdare kritik än andra. ”Vi” vill att tjejerna ska förstå tidigt att det som de gillar är inte lika viktigt. De kan få hålla på att tjej-samla på Bieber-saker om de vill… Lite samma sak som att tjejer kan pyssla, men konst blir det inte förrän de skaffat en penis.

Jag är själv en nerd som älskar olika former av populärkultur som tex Buffy och Doctor Who. I min umgängeskrets finns många som gärna hånar Twilight och jag håller med om att Buffy är en bättre förebild för unga tjejer än vad Bella i Twilight är. Men att ta ifrån, eller smutsa ner unga tjejers glädje över att tycka om nåt känns så fel. Och i just Buffy finns en del tvivelaktiga saker (Spikes våldtäkt, Angels insmygande i sovrum) som vi kan skriva långa uppsatser för att försvara. ALLT går att försvara. Eller smutskasta.

Min vän Lisa skrev:

”Det där med att läsa oavsett kvalitet, det tror jag är skitviktigt. Min mamma brukar hävda att en klasskompis till syrran var en av de bästa i svenska i klassen för att hon läste jämt och ständigt, såna flickböcker som man ofta kritiserar, men hon läste jämt. Hon hade inga vidare förutsättningar egentligen för att bli bra i svenska, född i Finland och lågutbildade föräldrar som inte lärde sig svenska ordentligt. Så länge de engagerar sig och läser, lyssnar på musik osv så tycker jag att man inte ska vara så orolig. Och jag är knappast mormon och har en taskig kvinnosyn idag för att jag gillade Donny Osmond som 7-åring.”

Om vi bara ska syssla med sådant som är viktigt så borde ingen posta något annat på internet än fakta och propaganda mot Vinster i välfärden, sexism, rasism och Palestinafrågan. Och jag skulle inte få sitta i soffan och hoppa upp och ner av lycka när ett nytt avsnitt av Doctor Who kommer. Varför ska inte tonårstjejer få känna samma lycka?

Nu har vi spelat klart Armitage Files

Nu har vi spelat klart Armitage Files till rollspelet Trail of Cthulhu. Det var en väldigt underhållande kampanj. Även om det ibland var lite svårt att beta vad vi skulle göra, men så blir det lätt i karaktärsdrivna scenarion.

Äventyret började för vår del i Arkham, New England, USA 1934 och slutade i Arkham 1930. Tänker inte gå in i detalj på vad som hände men det rekommenderas varmt och har den snyggaste handouten jag sett.

Kan dock berätta hur det slutade för oss:

Antikvitetshandlaren blev galen och spärrades in när han började hota alla med pistol.

Matematikprofessorn blev galen och dödades efter att han mördat professor Armitage.

Journalisten begick självmord i drömlandet i hopp om att komma tillbaka till verkligheten.

Studenten skickade tillbaka oss i tiden och passade på att ge sig själv de rätta tipsraderna.

Detektiven blev galen och brände ner mentalsjukhuset och levde sin återstående tid hemsökt i skogen.

Blomsterhandlaren och livvakten kidnappade en kvinna så hon inte skulle förgöra världen och levde med henne i en stuga i skogen i 10 år.

Så kan det gå…

Vad etnicitet borde handla om

Vad etnicitet borde handla om. Huruvida ens släkt äter sill och dricker snaps på midsommar och makaroner och falukorv i veckorna eller om ens släkt äter falafel. Om en har några speciella aktiviteter för sig vid festligheter. Eller vilket landslag en håller på i fotbolls-vm. 
Det har däremot ingenting att göra med ens värderingar eller åsikter. Inte med religion (i princip) eller politik. Och framför allt inte med gener och DNA.
Etniskt har jag och Fredrik Reinfeldt stora likheter. Vi dricker säkert båda snaps på midsommar. Men där slutar likheterna. Även om vi båda är etniska svenskar så har vi inte mycket gemensamt. Varför då utgå från att två personer från en annan kulturell bakgrund tycker och tänker likadant?

Sverigedemokraterna försöker få det till att en kan dra en massa slutsatser om hur en människa är pga deras etnicitet/kultur. Både om oss svenskar och invandrade. Med deras tankesätt skulle jag automatiskt känna mer gemenskap med det här:

… än med det här:

… eller det här:

Jag har mer likhet med en palestinsk människorättsaktivist eller en amerikansk whovian, än med en svensk karriärist eller en svensk fotbollssupporter.
Kulturen spelar väl in lite. Jag äter sill och dricker snaps med mina bröder på högtider. Men det är något jag lärt mig inte något jag fötts med.
Lägger en sedan till kön i ekvationen så blir jag förbryllad. Klart det finns biologiska skillnader, men vilken betydelse har det vilket könsorgan jag har? Påverkar det mina åsikter, intressen eller beteende? Är det därför jag tycker så mycket om bilar? Eller fotboll? Och inte tycker om att prata om mina känslor? (För er som inte känner mig bör jag påpeka att jag avskyr bilar, är likgiltig inför fotboll och kan inte sluta prata om känslor.)

Vår rädsla att bli fattiga eller vår dröm att bli rika

Vad är störst? Medelklassens rädsla att bli fattiga? Eller vår vilja att bli rika?
Klassklyftorna finns fortfarande kvar. Medelklassen sitter dock tryggt som vanligt. Möjligen har vi blivit något fler. Vi kommer att ha kvar vår trygghet. Vi är för många för att pengarna ska räcka att göra alla riktigt rika. Och samtidigt är vi för många och viktiga för att vi ska förlora våra rättigheter. (Som grupp alltså, individer kan fortfarande få ändrad livssituation.)

Men frågan vi egentligen borde ställa oss är vem som ska bekosta vår välfärd och privatekonomi. Ska pengarna komma från de rika? Då handlar det inte om att göra de rika fattiga, utan om att göra dom till medelklass. Eller ska pengarna tas från de fattiga och behövande? Dom är ju redan fattiga, gör det då något om de blir ännu fattigare? De är ju bara arbetslösa, sjuka och andra…

Så medelklass: Vill du ha möjligheten till ekonomisk framgång?  Drömmer du om att leva ett lyxliv med lyxiga bilar och enorma hus och fantastiska semesterresor? Och du tror att du kan nå dit om du bara tillbringar tillräckligt många timmar på företaget?

Eller vill du ha ett skyddsnät när du eller dina nära blir sjuka eller arbetslösa? Är det troligast att ditt slit på företaget kommer att leda till lyx? Eller kommer du slita ut dig och bli sjukskriven? Eller kommer företaget att gå i konkurs eller effektivisera bort din avdelning? Eller har ditt barn svårt i skolan?

Valet är vårt käre medelklass-kollega. Vilket samhälle vill DU ha 2014?

Män borde bli provocerade

Sitter och funderar på det här med ”Mäns våld mot kvinnor”. Jag förstår inte hur män kan bli så provocerade? Eller jo, män borde bli provocerade och vi borde alla ställa oss upp och skrika ut ”NU MÅSTE DET FÅ ETT SLUT, VI ACCEPTERAR INTE ATT SÅDANA MÄN FÅR FORTSÄTTA!” 
Men istället så dyker alltid motfrågan ”Men JAG misshandlar inte kvinnor. Varför anklagar ni oss alla?” Det har jag dock redan skrivit om här:  https://sjostrandsverklighet.wordpress.com/2013/02/11/vanliga-mans-roll-i-nathatsdebatten/ Men eftersom ingen förklaring verkar hjälpa så tänkte jag försöka mig på en ny jämförelse.

Det mesta våldet begås av män, det är alla överens om. Mäns våld mot kvinnor är av betydelse att skilja ut eftersom det har andra orsaker än våld mellan män.
Jämför då med att det nu diskuteras huruvida en ska få tala i telefon eller smsa när en kör bil. Det är säkert lika farligt att, tex titta på film när en kör bil. Att det inte är lika stor debatt om huruvida vi ska förbjuda filmtittning vid bilkörning är ingen som tycker är konstigt.
Det har ju göra med att det inte är ett stort samhällsproblem med filmtittning, även om en chaufför som kör på någon när den tittar på film är en lika stor individuell tragedi som om chauffören smsat.
Inte heller är det så att alla personer som både äger en telefon och en bil börjar protestera över att de känner sig utpekade personligen.

Så varför kan vi män inte fokusera oss på det som är viktigt? Att aktivt visa vårt motstånd mot de män som beter sig illa!
När vi sedan börjat med det självklara kan vi gå vidare och lämna ifrån oss de privilegier som vi har bara för vi är födda med penis.
Och du, medan du ändå läser detta. Gör dig av med dina privilegier du har på grund av din hud också. Det gäller ju även er utan penis.

Om kärlek – eller ett Winona Ryder-maraton

Den här påskdagen har jag ägnat åt att titta på film.  Först ut var Dracula (1992), sedan Oskuldens tid (1993) och avslutningsvis Edward Scisorhands (1990). De uppenbara anledningarna till att jag valde se dessa är att det är tre av mina favoritfilmer och att de alla tre har Winona Ryder i en av de viktiga rollerna.

Men när jag tittade på dom insåg jag det gemensamma temat. Älskande som inte kan få varandra på grund av omständigheter. Det är ingen revolutionerande insikt, men jag har inte tidigare kopplat ihop filmerna så tydligt som nu. Kan väl lite ha att göra med mitt egna liv också. Vilket humör en är på brukar ju påverka vad en lägger märke till i filmerna.

Dracula handlar ju om den transylvanske greven som trollbinder Mina Harker. Men deras kärlek kommer att tvinga henne att förevigt vandra bland mörker och död.

Mina: I want to be what you are, see what you see, love what you love.
Dracula: Mina, to walk with me you must die to your breathing life and be reborn to mine.
Mina: You are my love… and my life, always.
Dracula: Then, I give you life eternal. Everlasting love. The power of the storm. And the beasts of the earth. Walk with me to be my loving wife, forever.

Deras kärlek är starkare än allt annat. Så stark att de väljer att inte vara ihop i mörkret för all evighet.

Oskuldens tid utspelar sig i New York på 1870-talet. Det var om en ska tro alla romaner inte en lätt tid för kärlek. Här handlar det om en man som tvingas välja mellan två kvinnor han älskar. Han baserar inte sitt beslut enbart på vad samhället runt omkring förväntar att han ska göra. Utan även så baseras hans beslut utifrån vad han tror är bäst för alla inblandade.

Ellen Olenska: You couldn’t be happy if it meant being cruel. If we act any other way I’ll be making you act against what I love in you most. And I can’t go back to that way of thinking. Don’t you see? I can’t love you unless I give you up.

De får aldrig varandra, även om de båda egentligen vill. Men eftersom de båda vet hur mycket de båda älskar varandra så kan de gå vidare i livet. Senare i filmen så berättar hans son att hans fru kände till vad han gav upp.

Ted Archer: The day before she died, she asked to see me alone, remember? She said she knew we were safe with you and always would be because once when she asked you to, you gave up the thing you wanted most.
Newland Archer: [after a long pause] She never asked. She never asked me.

Edward Scissorhands skiljer sig mer från de andra två eftersom den inte utspelar sig i samma epok som de två tidigare. Den handlar om två personer där Edward blir kär i Kim så fort han ser henne och Kim sakta men säkert faller för hans goda hjärta. Edward är så pass annorlunda att han aldrig kommer kunna passa in i samhället. Deras förhållande är dömt att misslyckas från början och de får aldrig någon chans att försöka få det att fungera. Men kärleken finns där mellan dom och de vet om den båda två. Därför finns den kvar och trotsar både döden och tiden.

Kim: You see, before he came down here, it never snowed. And afterwards, it did. If he weren’t up there now… I don’t think it would be snowing. Sometimes you can still catch me dancing in it.

Jag vet att jag är romantisk. Och det är inte det att jag gillar olyckliga slut, för det gör jag inte. Men kärlek som är besvarad är lycklig. Även om omständigheter gör att de inte kan få varandra. Kärleken finns där ändå. Trotsande både döden och tiden. 

Det här blogginlägget har en del gemensamt med det jag skrev om den ädla konsten att tråna. Är ni intresserade av ämnet och missat det så går det att läsa här: https://sjostrandsverklighet.wordpress.com/2012/05/29/om-den-adla-konsten-att-trana/

Varför jag inte tycker om meningen ”Se dig inte som ett offer”.

Väldigt många gånger får en höra ”Sluta se dig som ett offer” när en deltar i debatten om feminism, rasism eller klassklyftor/fattigdom. Alla tillfällen där vi anser att det finns strukturer det är fel på som måste bekämpas.

Jasenko Selimovic skriver idag ett svar till Jonas Hassen Khemiri i dagens DN http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/jonas-min-van som skulle kunna ha en del poänger, men även han säger åt Jonas att sluta vara ett offer.

Jag tycker att det blir så fel att prata om offer och offerroll. Ett offer för mig är antingen någon som råkar ut för en olycka eller ett brott. Något som redan har skett och inte går att göra nåt åt. Eller så kan ett offer vara någon som bara klagar över hur synd det är om hen.

Men de jag känner inom tex den antirasistiska/feministiska kampen är inte några som tycker synd om sig själva. De är vanliga människor som fått nog. Att påtala fel i samhället är inte att vara ett offer! Snarare raka motsatsen. Att visa på de strukturer som förtrycker människor har ju inget med att känna sig som ett offer att göra?

Jag tror att det är samma problem som görs när en försöker se alla strukturer som problem för en enskild individ. 

Så snälla, sluta upp att hävda att de som påtalar missförhållanden är gnälliga offer.