Varför jag anser att du bör rösta på Vänsterpartiet

Här kommer mina högst personliga åsikter om varför jag tycker DU ska rösta bort alliansen och rösta på Vänsterpartiet!

Vi tar det i några steg så får vi se hur länge du håller med mig. Ju längre desto bättre.

1. Först och främst tycker jag att det är viktigt ATT du går och röstar. Att få rösta är inte självklart i alla delar av världen, därför tycker jag att vi utnyttjar vår rättighet att rösta.
   Och om du inte röstar så tycker jag inte att du ska gnälla över att samhället ser ut som det gör nu de kommande fyra åren.
   Även om just DIN röst inte kommer avgöra valet så är ju finessen att om vi är många som vill förändra samhället så går det. Att rösta är ett sätt.
2. Rösta på vad du vill utom SD (eller andra rasistiska småpartier). Troligen är du inte rasist utan du tycker att något är fel i samhället idag. Du kanske är arbetslös eller på annat sätt känner att du inte får dina behov tillgodosedda. Då är det lätt att försöka hitta enkla lösningar. Som att det är invandrarnas fel att du är arbetslös.
   Fast om du tänker efter så kommer du säkert inse att det inte är invandringen som är orsaken till dina bekymmer. Det är nermonteringen av välfärden som skett de senaste åren.
   FAS3, personalnedskärningar i välfärden, allmän visstidsanställning, bemanningsföretag… Och dessa saker kan ju inte invandrarna lastas för. Rikta ilskan dit den bör riktas, mot regeringen! Och då är ju faktiskt en röst på SD det dummaste du kan göra eftersom de röstar med regeringen i 9 fall av 10.
3. Vilken för oss till nästa punkt: Rösta bort regeringen Reinfeldt! Som jag ser det så handlar det här valet om ett val mellan girighet/egoism eller solidaritet/omtanke. Vilket samhälle vill du ha? Kommer du rösta efter vad som är bäst för just DIG eller vad som är bäst för oss alla? Alliansen har en politik som handlar om att göra livet bättre för dig som redan har. Har du jobb ska du få jobbskatteavdrag. Har du välanpassade barn så kan du välja skola (om du orkar sätta dig in i den cirkusen). Är du inte allvarligt sjuk så kan du få snabb hjälp var du vill. Har du pengar så blir det ännu billigare med RUT- och ROT-avdrag. Vill du starta ett företag är det enkelt och du kan bli sponsrad av staten genom billiga ungdomar eller få pengar för att ta hand om några FAS3are.
   Men om du är arbetslös, sjukskriven eller har det svårt på nåt annat sätt så har de gjort livet värre för dig. Om du vill rösta för ett solidariskt samhälle som värnar om de som behöver hjälp så tror jag redan du valt den rödgröna sidan.
   Men om du tillhör ”plånboksröstarna” dvs att du röstar för det du själv tjänar på skulle jag vilja att du tänker ett steg längre.
   Alla kan bli arbetslösa eller sjuka, hur vill du att samhället ska behandla dig då? Närmar du dig pensionsåldern, hur vill du att samhället ska behandla dig när du slutat jobba? Hur vill du att skolan ska ta hand om dina barn om de får några svårigheter?
   Eller se dig om på dina barn, syskon eller föräldrar. Du kanske har ett jobb och får jobbskatteavdrag på 1500kr/månad och det blir du kanske glad över, men vad händer om dina barn är arbetslösa och inte får någon inkomst/försäkring? Då lär det kosta dig mer för att de ska klara sig än de 1500kr du får varje månad?
   Eller har du vänner som du vill göra roliga saker med, men de tackar alltid nej fast de egentligen skulle vilja följa med till fjällen? Eller gå ut och äta? Jaha, kan även ens vänner vara arbetslösa/sjuka…
   Så även om du vill rösta egoistiskt, tänk ett steg längre så att dina barn och vänner har möjlighet att göra saker tillsammans med dig. Så rösta rödgrönt oavsett om det är av ideologiska eller egoistiska skäl.
4. När det sedan kommer till de rödgröna så är ju då frågan vilket parti en ska rösta på. Jag tycker att det finns många skäl till att rösta på Vänsterpartiet. Det kanske viktigaste skälet är att en röst på Vänsterpartiet innebär en regering utan borgliga partier! Det skulle kännas väldigt konstigt att rösta på S eller Mp och få Björklund som utbildningsminister…
   Och Vänsterpartiet är det enda partiet som vill förbjuda vinstuttaget i välfärden. Hittills har jag inte träffat på någon socialdemokrat som kunnat förklara för mig varför de tycker att det är så viktigt att behålla möjligheten till vinstuttag?
   Med Vänsterpartiets förslag så finns möjligheten att driva företag i bolagsformen Svb som innebär att du är ett inte vinstdrivande företag. Så idéburna organisationer som vill fortsätta driva verksamheten för att de tycker att verksamheten tillför samhället något kan fortsätta ändå.
   Det kan även vara lämpligt för övertygade socialdemokrater att taktikrösta på vänsterpartiet för att på så sätt öka möjligheten att partiledningen lyssnar på sina gräsrötter och samarbetar vänsterut. För jag har inte heller fått något bra svar hur S tänkt få igenom sin politik inom arbetsrätt genom att samarbeta med Fp och C?
   Om du överväger att rösta på Miljöpartiet för att du tycker miljöfrågorna är de viktigaste så ska du nog inte stirra dig blind på partiernas namn. Även Vänsterpartiet har en väldigt bra miljöpolitik. Och jag tror inte att det går att få igenom en bra miljöomställning om vinstintressen får fortsätta gå före miljöfrågorna. Åter igen så är frågan vad Miljöpartiet förväntar sig få igenom tillsammans med Fp och C. En röst på Vänsterpartiet är en röst för miljön.
5. Sedan har vi Fi. Mycket i deras partiprogram låter bra. Inte så konstigt eftersom mycket redan är frågor som Vänsterpartiet driver. Men åter igen så handlar det om att de inte tycker höger/vänster-frågan spelar någon roll. Jo, det gör den. Det kommer inte att gå att få igenom någon feministisk politik utan att vi har en socialistisk politik. Vi uppnår inte jämställdhet genom att fler kvinnor får möjlighet att bli direktörer. Vi uppnår jämställdhet genom att arbeta mot de patriarkala strukturerna i samhället OCH höjer förbättrar villkoren för tex de anställda inom offentliga sektorn!
   Vänsterpartiet är ett pålitligt parti som kommer att driva frågor som gynnar feminismen. Vi har lång erfarenhet av samarbete i kommuner och landsting och där driver vi igenom en feministisk politik i praktiken. Och det kommer att vara självklart hur vi röstar, vi skulle tex aldrig rösta för en kristdemokratisk kommissionsordförande! Och jag har även funderingar kring hur partilojala eventuella riksdagsledamöter kommer bli? Om en vi kommer överens om en kompromiss som går emot partiprogrammet, kommer alla ledamöter sluta upp bakom den?
   Sedan har vi det här med taktikröstande och 4%-spärren som det går att vrida och vända på hur länge som helst åt båda hållen. Jag grundar min uppfattning på att det är väldigt svårt att komma upp i fyra procent. Jämför med Junilistan och Piratpartiet som båda har gjort bra val i EU-parlamentet, men ändå inte lyckats komma in i Riksdagen. Jag tror att det är säkrast att rösta på Vänsterpartiet.
   Men det avgörande är att Vänsterpartiet har den bästa politiken och har visat sig vara ett pålitligt parti.

Vem ska en hålla på när inte Sverige är med?

Nu börjar det dra ihop sig till herr-VM i fotboll. Och Sverige är inte med, så jag tänkte göra en liten enkel guide till vilket lag du kan hålla på i stället.

LIKHET

Enklast kanske är att hålla på Colombia för dom är också gula och blå. Det blir lätt att komma ihåg, ni kan säkert använda samma halsdukar som ni brukar. Åtminstone om ni viker dom lite kreativt så emblemen inte syns.

För er som inte vill hålla på och oroa er för att texten Sweden ska synas på era halsdukar och flaggor så får vi hitta en annan lösning.

DEMOKRATI

En vill ju naturligtvis hålla på ”the good guys” och därför kan vi titta lite på demokrati-indexet för att se vilka som är lämpliga kandidater.  http://www.worldaudit.org/corruption.htm

I sådana fall är det Schweiz ni ska hålla på för de placerar sig högst av länderna som deltar. Möjligen kan Holland, Australien, Tyskland, England eller Belgien också gå bra. Schweiz hade dock en folkomröstning tidigare i år där de röstade mot ”massinvandring” så det känns ju inte så kul att hålla på dom. Och Australien med sin invandringspolitik som får Billström att verka helylle. Och Tyskland som röstade in en nazist i EU-parlamentet och England där UKIP blev största parti. Holland och Belgien skickar också rasister till Europaparlamentet. Nej, det kanske inte är så lätt att hitta några good guys. Fast ur ett demokratiperspektiv bör du i alla fall undvika Kamerun, Nigeria, Iran, Honduras, Elfenbenskusten och Ryssland. Dom hamnar långt ner på listan.

RIKEDOM

Då provar jag istället basera det på vilka länder som är fattiga! Den informationen har jag tagit från http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(PPP)_per_capita

Vill en hålla på dom fattiga (och det vill man!) så ska en hålla på Elfenbenskusten! Fast dom ska jag ju inte hålla på av demokratiskäl. Nåja, jag letar vidare i listan. Kamerun, Nigeria, Ghana, Honduras och Algeriet. Hm, Kamerun, Nigeria och Honduras dyker upp här också. Undrar om det kan finnas något samband mellan fattigdom och bristfällig demokrati…
Ghana och Algeriet verkar i alla fall klara sig. Bra där, två bra kandidater tydligen.
För mina eventuella borgliga läsare så gissar jag att ni vill hålla på framgångssagor så därför rekommenderar jag er att hålla på följande rika länder: USA, Schweiz, Australien, Tyskland eller Belgien.

HBTQ

Efter problemen under OS i Sochi så är det bäst att vi kollar hur länderna ställer sig till samkönade äktenskap så vi inte råkar sitta och heja på några homofober.
Samkönade äktenskap tillåts i: Argentina, Belgien, Brasilien, England, Frankrike, Holland, Portugal, Spanien och Uruguay. Så dom blir PK-godkända. (USA och Mexiko har det inte i hela landet.)
Och se till att ni i alla fall inte sitter och hejar för mycket på Ryssland, Algeriet, Iran, Ghana, Nigeria eller Kamerun för där är det olagligt med homosexualitet! (Attans,där rök både Algeriet och Ghana…)

FOTBOLL

Okej, ni kanske tycker att en ska basera vad en håller på utifrån fotboll. Fast då är ju problemet om en ska göra som i mellanstadiet och hålla på dom som är bäst eller den lite mer hipster-aktiva hållpunkten att hålla på de som är sämst? http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/

För er som går på mellanstadiet är svaret enkelt: Spanien.
Möjligen så kan ni hålla på Tyskland, Portugal eller Brasilien. Fast nu kom jag på att mellanstadieregeln är egentligen att alla håller på något lag som var i final när en själv gick på mellanstadiet.
[Kolla gärna det med de ni känner (som inte själva bor på en ort med eget lag i högsta serien), mina bröders generation håller på Brynäs, Frölunda eller Leksand. Min generation håller på Färjestad, Björklöven eller AIK. De lite yngre håller på HV71 eller Djurgården. Ser ni något tema?]
Av den anledningen så kommer ju en del att hålla på Argentina, Italien, England eller Frankrike.

Fast det är ju bättre att hålla på en underdog, så här ska en istället hålla på Australien! Fast de kan få hård konkurens enligt FIFA av Sydkorea, Kamerun, Japan eller Nigeria. Andra tyckare talar även om Iran, Honduras och Costa Rica som nerstickare.

”Men det handlar ju om att de ska spela rolig fotboll!” säger du kanske nu. Okej, många mål är roligt har jag förstått. Och då är valet klart, Brasilien och Tyskland är dom enda länderna som gjort över 200 VM-mål!

Nu när vi är och naggar konservatismen i hälarna så kan jag även rekommendera att ni som tycker om ”riktig fotboll” utan en massa nya länder att hålla koll på kan hålla på dom som var med från början. I det första VMet i Uruguay 1930 deltog Argentina, Belgien, Brasilien, Chile, Frankrike, Mexiko, USA och Uruguay. För er som gillar nymodigheter så rekommenderar jag er att hålla på Bosnien, för dom har aldrig tidigare varit med i VM.

NÄRMASTE

När jag var liten och tittade på Tipsextra på lördagar med min pappa så frågade jag alltid vilket lag som var närmast Katrineholm, för jag ville vara lokalpatriot. När han inte kunde svara på om Arsenal eller Chelsea låg närmast så slog jag upp det i en kartbok och satt och mätte.
Vill en vara lokalpatriot så beror det lite var en bor i Sverige, men det kommer bli antingen Tyskland eller Ryssland. Varsågod att själva ta fram en kartbok och börja mäta om ni bor i östra mellansverige. (Glöm inte Kaliningrad.)

LYCKA

Jag tycker inte att det är fel att tänka att så många som möjligt ska bli lyckliga. Och då borde ju länderna med mest befolkning ta sig till final.
Så om USA och Brasilien möts i final så kommer 521 miljoner människor få se sitt land i final. Det är iofs bara 28% av VM-deltagarnas befolkning och bara 7% av världens befolkning… Hm, kan inte FN få vara med i VM med ett lag?

ANDRA SÄTT

Jag har alltid tyckt att det där med nationalism är både konstigt och dumt. Varför ska jag hålla på ett land bara för jag är född innanför dess gränser? Det känns lika logiskt att hålla på det land som gett oss flest bra författare. Det blir ju lite mer subjektivt då, men jag skulle vilja slå ett slag för England, Frankrike, Ryssland, Tyskland och USA. Inte så otippade länder kanske, men sätt er gärna en stund och googla författare från olika länder.

Eller så kan en titta efter vilka som har snyggast flagga.

Eller snyggast målvakt?

SLUTORD OM MELLANMJÖLK

Okej, det kanske inte blev så mycket klarare vilket land du ska heja på. Men eftersom vi lever i mellanmjölkens land där allt ska vara lagom så rekommenderar jag dig att hålla på något av de tre länder som inte alls blev nämnda i den här texten.

Även de medelmåttor som inte syns får inte glömmas…

 

PS: Ecuador, Kroatien och Grekland är det som är sådär lagom.

Om hånet mot Bieber, Twilight och andra ”tjej-grejer”

Jag har tänkt en hel del på hånandet mot Justin Bieber, Twilight och annat som unga tjejer ofta tycker om. Det finns mycket som en kan kritisera. Men jag tycker tyvärr att det finns en tendens att förlöjliga unga tjejers intressen. De må vara bra eller dåliga, det är sånt som en får försöka påverka tjejerna i sin närhet så att de får bättre smak. Men det gör en inte genom att förlöjliga det som de tycker om. När det gäller tex Twilight så tycker jag personligen att det finns väldigt mycket i innehållet som går att kritisera. Men det är VÄLDIGT bra att unga människor läser. Och då spelar det ingen roll vad de läser. Varför motiveras Biebers konservatism som en anledning till att det inte går att lyssna på när flera andra ”accepterade gubb-musiker” ursäktas? Varför är det tjejernas idoler som anses vara dåliga för att de är en produkt?

Ett annat bekymmer som följer med detta är att all kritik mot det som de unga tjejerna tycker om gör dom än mer osäkra. Min tonårsdotter måste hela tiden hävda inför allt och alla hur än den ena eller andra artisten är SÅÅÅÅÅ dålig. Fast hon lyssnar på dom när hon är hemma. Måste vi försöka analysera sönder unga tjejers musiksmak? Kan de inte bara få slappna av från alla krav och bara få vara sig själva ett tag? Om de vill sitta på sitt rum och snyfta med i sånger så kan de väl få göra det. Om vi nu tycker att det är så viktigt att analysera tonårstjejers liv, kan vi då inte ta och koncentrera oss på det som är viktigt? Patriarkatet tex?

Utan att vara expert på Metallica så har jag fått intrycket av att James Hetfield är ett as med taskiga värderingar. Trots detta så skrivs det sällen långa inlägg om att de som lyssnar på Metallica är larviga… Jag är helt övertygad om att eftersom målgruppen är unga tjejer så får de utstå än hårdare kritik än andra. ”Vi” vill att tjejerna ska förstå tidigt att det som de gillar är inte lika viktigt. De kan få hålla på att tjej-samla på Bieber-saker om de vill… Lite samma sak som att tjejer kan pyssla, men konst blir det inte förrän de skaffat en penis.

Jag är själv en nerd som älskar olika former av populärkultur som tex Buffy och Doctor Who. I min umgängeskrets finns många som gärna hånar Twilight och jag håller med om att Buffy är en bättre förebild för unga tjejer än vad Bella i Twilight är. Men att ta ifrån, eller smutsa ner unga tjejers glädje över att tycka om nåt känns så fel. Och i just Buffy finns en del tvivelaktiga saker (Spikes våldtäkt, Angels insmygande i sovrum) som vi kan skriva långa uppsatser för att försvara. ALLT går att försvara. Eller smutskasta.

Min vän Lisa skrev:

”Det där med att läsa oavsett kvalitet, det tror jag är skitviktigt. Min mamma brukar hävda att en klasskompis till syrran var en av de bästa i svenska i klassen för att hon läste jämt och ständigt, såna flickböcker som man ofta kritiserar, men hon läste jämt. Hon hade inga vidare förutsättningar egentligen för att bli bra i svenska, född i Finland och lågutbildade föräldrar som inte lärde sig svenska ordentligt. Så länge de engagerar sig och läser, lyssnar på musik osv så tycker jag att man inte ska vara så orolig. Och jag är knappast mormon och har en taskig kvinnosyn idag för att jag gillade Donny Osmond som 7-åring.”

Om vi bara ska syssla med sådant som är viktigt så borde ingen posta något annat på internet än fakta och propaganda mot Vinster i välfärden, sexism, rasism och Palestinafrågan. Och jag skulle inte få sitta i soffan och hoppa upp och ner av lycka när ett nytt avsnitt av Doctor Who kommer. Varför ska inte tonårstjejer få känna samma lycka?

Vad etnicitet borde handla om

Vad etnicitet borde handla om. Huruvida ens släkt äter sill och dricker snaps på midsommar och makaroner och falukorv i veckorna eller om ens släkt äter falafel. Om en har några speciella aktiviteter för sig vid festligheter. Eller vilket landslag en håller på i fotbolls-vm. 
Det har däremot ingenting att göra med ens värderingar eller åsikter. Inte med religion (i princip) eller politik. Och framför allt inte med gener och DNA.
Etniskt har jag och Fredrik Reinfeldt stora likheter. Vi dricker säkert båda snaps på midsommar. Men där slutar likheterna. Även om vi båda är etniska svenskar så har vi inte mycket gemensamt. Varför då utgå från att två personer från en annan kulturell bakgrund tycker och tänker likadant?

Sverigedemokraterna försöker få det till att en kan dra en massa slutsatser om hur en människa är pga deras etnicitet/kultur. Både om oss svenskar och invandrade. Med deras tankesätt skulle jag automatiskt känna mer gemenskap med det här:

… än med det här:

… eller det här:

Jag har mer likhet med en palestinsk människorättsaktivist eller en amerikansk whovian, än med en svensk karriärist eller en svensk fotbollssupporter.
Kulturen spelar väl in lite. Jag äter sill och dricker snaps med mina bröder på högtider. Men det är något jag lärt mig inte något jag fötts med.
Lägger en sedan till kön i ekvationen så blir jag förbryllad. Klart det finns biologiska skillnader, men vilken betydelse har det vilket könsorgan jag har? Påverkar det mina åsikter, intressen eller beteende? Är det därför jag tycker så mycket om bilar? Eller fotboll? Och inte tycker om att prata om mina känslor? (För er som inte känner mig bör jag påpeka att jag avskyr bilar, är likgiltig inför fotboll och kan inte sluta prata om känslor.)

Vår rädsla att bli fattiga eller vår dröm att bli rika

Vad är störst? Medelklassens rädsla att bli fattiga? Eller vår vilja att bli rika?
Klassklyftorna finns fortfarande kvar. Medelklassen sitter dock tryggt som vanligt. Möjligen har vi blivit något fler. Vi kommer att ha kvar vår trygghet. Vi är för många för att pengarna ska räcka att göra alla riktigt rika. Och samtidigt är vi för många och viktiga för att vi ska förlora våra rättigheter. (Som grupp alltså, individer kan fortfarande få ändrad livssituation.)

Men frågan vi egentligen borde ställa oss är vem som ska bekosta vår välfärd och privatekonomi. Ska pengarna komma från de rika? Då handlar det inte om att göra de rika fattiga, utan om att göra dom till medelklass. Eller ska pengarna tas från de fattiga och behövande? Dom är ju redan fattiga, gör det då något om de blir ännu fattigare? De är ju bara arbetslösa, sjuka och andra…

Så medelklass: Vill du ha möjligheten till ekonomisk framgång?  Drömmer du om att leva ett lyxliv med lyxiga bilar och enorma hus och fantastiska semesterresor? Och du tror att du kan nå dit om du bara tillbringar tillräckligt många timmar på företaget?

Eller vill du ha ett skyddsnät när du eller dina nära blir sjuka eller arbetslösa? Är det troligast att ditt slit på företaget kommer att leda till lyx? Eller kommer du slita ut dig och bli sjukskriven? Eller kommer företaget att gå i konkurs eller effektivisera bort din avdelning? Eller har ditt barn svårt i skolan?

Valet är vårt käre medelklass-kollega. Vilket samhälle vill DU ha 2014?

Män borde bli provocerade

Sitter och funderar på det här med ”Mäns våld mot kvinnor”. Jag förstår inte hur män kan bli så provocerade? Eller jo, män borde bli provocerade och vi borde alla ställa oss upp och skrika ut ”NU MÅSTE DET FÅ ETT SLUT, VI ACCEPTERAR INTE ATT SÅDANA MÄN FÅR FORTSÄTTA!” 
Men istället så dyker alltid motfrågan ”Men JAG misshandlar inte kvinnor. Varför anklagar ni oss alla?” Det har jag dock redan skrivit om här:  https://sjostrandsverklighet.wordpress.com/2013/02/11/vanliga-mans-roll-i-nathatsdebatten/ Men eftersom ingen förklaring verkar hjälpa så tänkte jag försöka mig på en ny jämförelse.

Det mesta våldet begås av män, det är alla överens om. Mäns våld mot kvinnor är av betydelse att skilja ut eftersom det har andra orsaker än våld mellan män.
Jämför då med att det nu diskuteras huruvida en ska få tala i telefon eller smsa när en kör bil. Det är säkert lika farligt att, tex titta på film när en kör bil. Att det inte är lika stor debatt om huruvida vi ska förbjuda filmtittning vid bilkörning är ingen som tycker är konstigt.
Det har ju göra med att det inte är ett stort samhällsproblem med filmtittning, även om en chaufför som kör på någon när den tittar på film är en lika stor individuell tragedi som om chauffören smsat.
Inte heller är det så att alla personer som både äger en telefon och en bil börjar protestera över att de känner sig utpekade personligen.

Så varför kan vi män inte fokusera oss på det som är viktigt? Att aktivt visa vårt motstånd mot de män som beter sig illa!
När vi sedan börjat med det självklara kan vi gå vidare och lämna ifrån oss de privilegier som vi har bara för vi är födda med penis.
Och du, medan du ändå läser detta. Gör dig av med dina privilegier du har på grund av din hud också. Det gäller ju även er utan penis.

Varför jag inte tycker om meningen ”Se dig inte som ett offer”.

Väldigt många gånger får en höra ”Sluta se dig som ett offer” när en deltar i debatten om feminism, rasism eller klassklyftor/fattigdom. Alla tillfällen där vi anser att det finns strukturer det är fel på som måste bekämpas.

Jasenko Selimovic skriver idag ett svar till Jonas Hassen Khemiri i dagens DN http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/jonas-min-van som skulle kunna ha en del poänger, men även han säger åt Jonas att sluta vara ett offer.

Jag tycker att det blir så fel att prata om offer och offerroll. Ett offer för mig är antingen någon som råkar ut för en olycka eller ett brott. Något som redan har skett och inte går att göra nåt åt. Eller så kan ett offer vara någon som bara klagar över hur synd det är om hen.

Men de jag känner inom tex den antirasistiska/feministiska kampen är inte några som tycker synd om sig själva. De är vanliga människor som fått nog. Att påtala fel i samhället är inte att vara ett offer! Snarare raka motsatsen. Att visa på de strukturer som förtrycker människor har ju inget med att känna sig som ett offer att göra?

Jag tror att det är samma problem som görs när en försöker se alla strukturer som problem för en enskild individ. 

Så snälla, sluta upp att hävda att de som påtalar missförhållanden är gnälliga offer.

En personlig reflektion över REVA

En personlig reflektion över REVA. Andra människor har skrivit klokt om varför det är fel och sjukt med den rasistiska hetsjakten på papperlösa. Jag tänkte skriva om vad jag insåg idag när jag tänkte på mig och min familj. Min dotter är adopterad från Indien. Hon är fjorton och ett halvt år. Nästan alla tror dock att hon är äldre, för hon utvecklades tidigt.

Nu är det ju så att hon inte har någon legitimation. Innan 15 års ålder så finns det inte så stor anledning att skaffa det till sina barn. Men hon är definitivt tillräckligt stor för att färdas i kollektivtrafiken själv. Åtminstone dagtid. jag har tidigare aldrig reflekterat över att det skulle kunna uppstå något problem förutom de vanliga funderingarna om övergrepp och liknande. Men att hon skulle kunna bli utsatt och utpekad bara för att hon är hon har jag aldrig tänkt.

Satt nu på morgonen och funderade på våra planer för nästa helg och att hon då eventuellt skulle möta mig på Centralen. Men vad skulle hända om den inre gränspolisen skulle haffa henne? Dels har jag läst om att även personer som inte plankat blivit stoppade. Dessutom skulle det ju inte vara det konstigaste som hänt världen om hon mot förmodan någon gång skulle planka, det har väl en hel del tonåringar gjort utan att de varit ”på glid i samhället”.

Hon är ganska hårdhudad och kaxig så hon skulle definitivt tjafsa emot och det brukar sällan hjälpa. Hon skulle mycket väl kunna säga något i stil med ”Jag har väl rätt att vara här om jag vill!” Och det tycker jag faktiskt att hon har rätt i. Ingen ska behöva bli stoppad och undersökt bara för att de är. Här skulle scenariot kunna gå hur som helst. Men skulle polisen verkligen låta en en ung, tjafsande tjej av ”icke-svensk etnicitet” gå? Även om hon nu skulle vilja visa legitimation för att bevisa att hon både är svensk och under 15 så kan hon ju inte det. För hennes pursvenska pappa anser inte att nån under 15 behöver legitimation i Sverige idag. Skulle polisen ta med henne till något häkte? Skulle de ringa till mig? Varför skulle de i sådana fall tro på mig, någon okänd i andra änden av ett telefonnummer som flickan (eller kvinnan i deras ögon) uppgett?

Klart att de så småningom skulle märka att hon har rätt att vara här. Men hon kan ”på gatan” inte bevisa att hon både är under 15 år OCH svensk medborgare sedan 1999. Vid adoptonen har vi intygat till indiska domstolen att hon är svensk medborgare och aldrig kommer att göra anspråk på att vara indisk medborgare. Så juridiskt kan hon inte vara mer svensk och kulturellt så är hon nog mer svensk än mig trots att min släkt bott i västra Sörmland/östra Närke sedan 1700-talet. Allt som inte tyder på att hon är svensk är hennes hud.

Så, jag tror inte hon kommer att bli ivägskickad från Sverige. Men hon skulle definitivt få en väldigt negativ bild av polisen och myndigheter. Hon kanske inte riktigt skulle bli traumatiserad, men ganska nära. Hon har svårt att släppa oförrätter så det detta skulle bli ett ”minne för livet”. Och då tyvärr inte av den bra sorten.

Så vad ska jag göra? Ska jag skaffa legitimation åt min dotter? Ska alla medborgare, nej förlåt, alla medborgare som inte ser svenska ut bli tvungna att ha legitimation? Även BARN uppenbarligen eftersom även de under 15 kan se ut som vuxna.

Jag har dock tidigare aldrig tänkt tanken att min minderåriga dotter skulle bli tvungen att legitimera sig på svenska gator.

Slopa REVA nu!

”Vanliga” mäns roll i näthatsdebatten

Jag har varit ganska tyst än så länge i näthatsdebatten. Det har inte berott på att jag inte bryr mig om frågan utan att en av de viktiga sakerna vi manliga feminister kan göra ibland är att vara tysta och låta kvinnorna ta plats. Det här tycker jag var ett sådant tillfälle då jag anser att det är viktigt att släppa fram kvinnornas åsikter och tankar. De är ju de som råkat ut för en majoritet av hatet.

Jag känner att jag har gjort rätt val när jag läser Lindas tweet (som dock inte har med näthat att göra):

Men nu vill jag i alla fall uttala mig om ämnet och jag väljer ett perspektiv som jag kan relatera till. Att jag är en man som inte hatar kvinnor. Och jag ska skriva om hur ”vi” tycks reagera. Många känner sig orättvist utpekade, men vi som kollektiv utgör ju majoriteten av alla som begår våldtäkt eller utövar sexualiserat hat.

Det som stör mig mest är när män säger ”Men JAG känner mig påhoppad. JAG har aldrig hatat. JAG har aldrig våldtagit. JAG är en snäll man.” 

Med den reaktionen så blir effekten att man förminskar det som kvinnorna utsats för. ”Jo, det är synd om er som blir hatade/hotade, men titta på stackars MIG! Det är synd om MIG när ni pekar ut alla oss män som förövare.” För det första så finns det inget ALLA i meningen Mäns våld mot kvinnor. Det borde vara tillräckligt för att inte börja protestera.

Istället för att anklaga de feministerna för att skuldbelägga alla så borde män känna VARFÖR gör andra män så. Säg ifrån! Protestera över bilden som målas upp. Men skyll inte på kvinnorna. Bli arga och upprörda över männens agerande. Känner du dig arg över att tillhöra ett kollektiv där hatare och våldtäktsmän ingår så är det väl dom du ska bli arg på? Jag tycker att det borde vara en självklarhet att tänka så istället för att ifrågasätta offren.

Och det räcker inte att säga ”Men JAG är inte sån, så JAG har ingen del i det hela”. Jo, det har vi. Vår tystnad legitimerar hatarnas agerande. När jag gick i skolan fick vi lära oss att den som är tyst samtycker. Precis så är det nu. Är vi tysta så samtycker vi till att det är okej att hata, hota och våldta kvinnor.

Vad ska vi män göra då? Ja, för det första sådana självklarheter som att säga ifrån och att låta kvinnorna få ta plats. Okej, du är av uppfattningen att du gör det redan. Tyvärr så tror jag inte du gör det tydligt nog.

Att säga ifrån handlar inte bara om att hindra våldtäkter. Det vi måste börja göra är att säga ifrån när vi hör sexistiska skämt eller andra nedvärderade saker om kvinnor. DU kanske tycker det är kul, men allt har en tid och en plats. Vilken kvinnosyn för du vidare till din son eller dotter som står bredvid? Vill du att de ska leva efter de värderingarna? Eller din mamma, fru eller syster? Helena Molin skriver väldigt klokt om det här: http://belamrad.wordpress.com/2013/02/09/nathat-mot-kvinnor-del-2-skamtarna/

Att låta kvinnor ta plats är inte bara att vänta tills det blir tyst innan du börjar prata eller att tycka det är bra att de skriver på sina bloggar. Även om man vill ha det jämställt så kräver det mer arbete. Vi män kan tex aktivt tänka efter om vi verkligen behöver uttala oss. Vi kanske bara ska vara tysta emellanåt.

Det får räcka så, men jag lär återkomma i ämnet.

Sveriges viktigaste (intressantaste, bästa…) kvinnor 2013

Efter att ha läst om listan över Sveriges 100 farligaste kvinnor 2013 på Flashback så insåg jag hur många fantastiskt bra kvinnor som räknas upp där att jag vill göra en egen lista. Efter som den trådskaparen ursprungligen kom upp i 20 namn så tänkte jag försöka mig på 25. Garanterat kommer jag att glömma många, men här kommer några som jag vill hylla.

1. Maria Sveland, fantastisk författare och debattör. 
2. Nanna Johansson, Sveriges nu bästa satiriker
3. Lotta Lundgren, programledare för Historieätarna
4. Josefin Brink, politiker (v)
5. Lo Kauppi, skådespelare och dramatiker
6. Mian Lodalen, författare
7. Åsa Linderborg, jornalist
8. My Vingren, internetdebattör
9. Fanny Åström, internetdebattör
10. Jenny Bengtsson, Hotell & Restaurang-facket Stockholm
11. Josefin Johansson, komiker
12. Johanna Koljonen, som gett kvinnliga nördar ett offentligt ansikte
13. Anny Berglin, skribent på Inte rasist, men…
14. Ester, Kaisa & Nadja, demonstrationsanordnare i Bollnäs
15. Karin Magnusson, jornalist
16. Lena Sundström, journalist
17. Veronica Palm, politiker (s)
18. Jessica Gedin, programledare för Babel
19. Sara Granér, serietecknare
20. Anna Klara Bratt, chefredaktör Feministiskt Perspektiv
21. Foujan Rouzbeh, initiativtagare Soppkök Stockholm
22. Annika Norlin, artist
23. Marit Bergman, artist
24. Sara Kadefors, författare
25. Alla som kämpar för att göra världen en bättre plats oavsett om de kämpar mot orättvisor som sexism och rasism, försöka göra världen lite bättre genom att skapa kultur eller de som bara försöker få leva det liv de själva vill.

(Skulle listan Sveriges farligaste kvinnor skrivas så borde den toppas av Ingrid Carlqvist.)