Dagens kanske bästa text har skrivits av Helena Molin ( https://twitter.com/sfinx19 & http://belamrad.wordpress.com/ ) och handlar om varför feminismen fortfarande behövs (och att den inte handlar om att hata män). Jag tycker att det vore synd om den enbart skulle tyna bort i ett kommentarsfält på Aftonbladet så därför skriver jag den här. (Med Helenas tillstånd.)
”Feminismen inriktar sig på kvinnors ställning i världen, det är själva poängen. Vad gör vi för att kvinnor inte ska bli våldtagna i egenskap av kvinnor, för det är därför det sker? Ibland bara som en bricka i ett spel där de vill sätta åt andra män. Vad gör vi för att kvinnor ska få plats i styrelser, och högre lön? Hur gör vi för att slippa höra ordet kvinnoyrken om dåligt betalda jobb med låg status?
Genom att det kvinnliga också blir norm så skapas en jämvikt där kvinnligt och manligt inte behöver stå som varandras motpoler.
Jag är så tacksam för tidigare generationer feminister som har skapat normer i likvärdighet som inte hade funnits utan dem, och de mötte säkert liknande argument. ”Ni har ju fått rösträtt, räcker inte det?” ”Ska alla kvinnor kvinnor bete sig som män nu och ha byxor på på sig!? Var är mångfalden?”
Mångfald för mig är att inte behöva tänka kön alls, att en tjej kan leka med traktorer, drömma om att bli polis och truckförare, klättra i träd och ta plats i klassrummet utan att kallas för pojkflicka med ett litet stolt/generat leende. För mig är det att samma flicka kan ha på sig världens glittrigaste, knallrosa, mest spetsbeprydda gulligaste klänning på sig och känna sig fin, och bli lyssnad på, och kunna veta att klänningen inte förminskar hennes röst.
Samma sak önskar jag en pojke som vill gå till skolan i en fin blommig klänning eller rosa tröja med en ursöt kattunge på utan att bli kallad bög av sina klasskamrater som har lärt sig att bögar är som flickor, och pojkar som beter sig flickor är sämre än riktiga pojkar.
Och att han samtidigt kan leka med traktorer, drömma om att bli polis och truckförare, klättra i träd och ta plats i klassrummet utan att bli betraktad som bråkstake. Queertanken sammanfaller ofta med feminismen, och därför tycker jag inte att mångfalden får stå tillbaka. Tvärsom, vi får fler färger att leka med.
När ”kvinnlighet” får samma status som ”manlighet” så blir ”kvinnlighet” också norm, och när det blir norm så blir det socialt tillåtet att för vem som helst använda sig av den. Oavsett kön, läggning, hudfärg, ålder och social status. Om alla yrken ses som yrken, inte indelas efter kön, så har fler frihet att välja sin framtid utan att behöva infria förväntningar.
Bara för att du är kvinna och tycker om barn, så betyder det inte att du vill bli barnskötare. Du kanske vill forska om utvecklingen av barns lärande och hur hjärnan påverkas.
Vi har ännu inte nått ända fram, inte här i västvärlden heller. Just därför behövs feminismen fortfarande, och den behöver fortsätta ifrågasätta allt från abortmotståndare, rädda kränkta män, löner, politik…allt som påverkas av patriarkatet idag, inklusive oss själva.
Vi måste avsluta det modiga människor påbörjade, för deras ansträngningar visar att det hjälper.”
Texten skrevs som svar till en kommentar till den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/debatt/article15401216.ab
sjostrands verklighet 